År 1708 den 19 oktober blev Sven Brusin nästan ihjälslagen, så här gick det till: Det var Lukasmässo marknad i staden och tullaren Jöns Larsson var inne i norra tullstugan i något ärende och fick hjälp med skrivningen av pedagogen Lars Wetterblad.
Marknaden var ju en högtidsdag i staden som skulle firas och Jöns var enligt vittnena ganska full. När han hade fått sitt ärende uträttat så gick han in i tullkammaren där tullförvaltare Brusin, tullskrivare Ramberg och länsman Wässberg satt och började svära i guds namn att det var så kallt och frågade efter ved att lägga på spisen.
Sven Brusin bad honom att sluta svära och gå därifrån. Då sa Jöns: svor jag?, jag har för faan inte svärt. Sven Brusin som då också var ganska full blev arg och fick tag i en käpp som han slog Jöns i ansiktet med så hårt att käppen gick av.
Sedan slängde han ut Jöns på Gården. Efter en stund så kom Jöns tillbaka till tullstugans fönster och ropade åt Sven brusin att han nog skulle ge igen på honom.
Detta var det första som hände resten hände på eftermiddagen samma dag. På eftermiddagen kom borgaren Johan björnklo ridande till skräddarens fönster och bad honom att följa med honom hem och laga hans jacka.
På vägen hem till Björnklo mötte de Jöns Larsson Som hade vakttjänst och Patrullerade med ett korsgevär som på denna tid utgjorde vaktbekämpningen.
Just då kom Brusin förbi från södra tullporten med Erik Älf gående uppför östra gatan, de sa god afton och gick vidare. Då säger Jöns: Jag ska ge igen på den som slog mig. Vem då? Frågar Björnklo. Tullaren svarar Jöns och sedan skildes de åt, skräddaren och Björnklo red upp till Håkan glasmästarens änka och knackade på fönstret för att köpa öl, men fick inte det. Strax därpå hördes skrikande från östra gatan.
Dom lämnade hästen ute på gatan och sprang hamngatan upp till östra gatan, där de mötte Erik Älf som verkade gå och leta efter något och sa: Ni ska tacka Gud att ni inte var med förut. Brusin har tagit Björnklos häst och ridit hem till sin far. Björnklo och Skräddaren gick efter Jöns, Sen gick alla tre hem till Björnklos gård. Brusin hade blivit ganska illa slagen och hans fru Maria Arvidsdotter skötte om honom och tog ut en träbit från såret i huvudet. Han hade också ett blåmärke i huvudet och ett på vänster arm. Jöns Larssons korsgevär hittades senare avlossat. Den 16 November fick Jöns Larsson betala 25 daler för svordom och 10 daler för överfall som inte hade hänt under hans tjänstgöringoch 9 daler för sår och blåmärken. Brusin slapp heller inte undan att betala, han fick betala för ett köttsår och två " pustar" det kostade 6 daler. En daler = 32 öre.
